Det är faktiskt ganska mysigt att stiga upp när man vet att man har flera timmar framför sig med G-P, bloggen, senaste Offside, en skål musli. Jag har tänt ljus och adventsstjärnor och i huset är det alldeles stilla. Jag är klar i huvudet, ingen yrsel och ingen större nedstämdhet håller tag om mig.
Men ändå. Det finns en olustkänsla med att vara hemma igen efter en hyggligt lång resa. Jag tittar på bilder och minns. Fattar inte att jag varit där så nyss, inte att jag är här nu. Man befinner sig någonstans mittemellan en dröm och en mardröm och det är tamigfan värre än allt.
Jag kommer ihåg att jag känt precis så här förut, i synnerhet efter långresor och med hemkomst mitt i mörkaste vinter. Men man vänjer sig. Vid mörkret och vardagen och regnet och Ica Maxi.
Vänjer sig.
Är det så vi vill leva livet?
No comments:
Post a Comment