Snygg i håret

När jag gick hemifrån i morse lät jag håret falla fritt så att säga. Jag brukar sätta upp det i en tofs, allra senast när jag står på busshållplatsen och väntar på att ta mig till jobbet.

Så kom jag till jobbet. Tofslös. Kände mig lite kvinnlig, lite vänt skogsrå fast med attityd. Åt frukost, ringde ett samtal, kopierade några kvitton, tidrapporterade. Slängde med manen.

När jag ett par timmar senare tittar mig själv i spegeln har jag faktiskt glömt att jag har håret nedsläppt. Jag tvättar händerna noggrannt och lyfter blicken mot min spegelbild, lite på jakt efter om svullnaden på halsen lagt sig.

Då ser jag. En frisyr som inte är av detta årtionde. Här har det krullat sig helt på eget bevåg och lagt sig lite som en skön hjälm och ramar in ansiktet. Väldigt lite skört skogsrå utan mer Jonatan Lejonhjärta.

Det blev en snabb tofs och en förhoppning om att så få som möjligt på kontoret sett mig.