Det har varit några omtumlande sista veckor. Resan och planeringen innan, acklimatiseringen när vi kom hem, julpyntandet och lusse på dagis, jobbet och tidsomställningen, Bruce i Globen och sjösjuk på X2000, julklappsjakt och köpa ny diskmaskin.
Under tiden har mina manikyrerade naglar växt ut, färgen på kroppen mattats och det blondare håret återgått till sin normala råttfärg. De kilon jag anade att jag tappat genom att äta frukt, grönt och kyckling har återfunnits via några snabba pastaluncher och alldeles för lite träning.
Jag börjar vänja mig.
Jag gillar det inte, men vardagen har en viss effekt på mig. På oss alla. Det blir tydligt när man lämnat bubblan ett litet tag. Vi flydde den en stund och fick se att livet är större än inköpslistor på Maxi och champions leaguefotboll på TV6. Och visst är det så. Att det finns något som pågår utanför min vanliga, dagliga bubbla.
Något större. Något piggare.
Jag har sett det. Det finns i Thailand och det fanns i Globen.
Och igår kväll, i soffan med Entourage och en kopp te hittade jag en liten skärva till minsann.
Hey vardagen, mig lurar du inte.
Du må ha en tråkig förpackning, men så himla dum är du inte.
No comments:
Post a Comment