När No surrender, Candy´s Room, The Promised Land, Badlands, She´s the one, Jungleland, Born to run och Santa Claus is coming to town revs av femton meter från där jag stod, då glömde jag tid och rum.
Jag glömde att jag är trettiofyraårig tvåbarnsmamma där tiden börjar ta ut sin rätt. Jag glömde de fina rynkorna runt ögonen och det fladdrande överarmsgunget. De framför mig undrade säkert vad den där lilla tanten gick på. Hon som studsade in i dem med sin mjuka mage och som skrek som vore hon besatt av satan själv.
Jag kunde inte bry mig mindre. Och jag tror att jag, för några timmar, faktiskt var nitton igen.
No comments:
Post a Comment