I morgon ska det bytas höft på sambon, förra operationen blev uppskjuten. Det kommer att bli en alldels förjävlig sak att gå igenom för honom. Det ska sågas, hamras, bändas och användas stämjärn. Dagarna efter är det kateter, morfinpump och andra smärtstillande som gäller som diet. Dessutom är hela huset är fullt av hjälpmedel som strumppåtagare, gripklo och sittkuddar. Ser ut som värsta pensionärshaket.
Så det är inte det. Klart att operationen är värre, jag ska inte gnälla.
Men förutom att leka ensamstående med allt vad det innebär i ett par veckor så föll det även på min lott att lämna in bilen på reparation och rekonditionering innan vi ska sälja den. Jag ska sedan sälja den (hjälp hur gör man, vilka papper ska fyllas i och vad svarar jag om de vill veta om fläktremmen?) på Blocket.
Och så självaste kronan på verket. Tvättmaskinen pajade i morse. Herregud, det innebär att välja ut en ny, transportera hem den, få ut den gamla och i flytta torktumlaren som står ovanpå, koppla ur maskinen, få den nya på plats, koppla lite slangar och sedan lära sig den nya med hjälp av instruktionsboken (jag hatar instruktionsböcker).
Fattas väl bara att jag ska dränera huset den här veckan också.
Vem är det mest synd om?
4 comments:
Lika bra att göra allt jävelskap samtidigt....för en bra kvinna reder sig själv, eller? För du klara ju att göra det, men frågan är om du vill.
Alternativ två är att använda kvinnlig list och be någon av grannarna om hjälp...fall in i könsrollerna och fråga om du inte kan fixa middag till grannen med familj om han fixar maskinen?
Vem det är mest synd om? Om du väljer alternativet med grannen så är det väl mest synd om honom....eller henne...
Åhh, så typiskt. Pojktjejen som hellre hänger med grabbarna, som spelar fotboll istället för att dansa ballett. Snackar om jämnställdhet och rättvisa (vilket är bra). Men till slut faller på eget grepp.
Jaha, helt plötsligt är inte det "jämnställda (och förlåt att jag skriver det) livet" inte så kul längre. Och nu snackar vi bara under en vecka... det finns 51 en till på ett år där din make sköter det som nu faller på din lott.
Känn nu på hur det är att vara grabb (vilket faktiskt är rätt kul). Och njut de andra veckorna när du får vara en tös "som inte vet hur man gör".
Jag tycker det är mest synd om dej,inte ska du behöva brottas med allt detta jobbiga "killgöra". Ring pappsen och gråt lite så ska du se att det ordnar sig. Ring svärföräldrarna också så kan de hjälpa till med barnen och sen blir allt bra igen!
Vilka bra tips! Jag ska dessutom försöka fixa en tvättmaskinsreparatör så kanske jag inte behöver installera en ny just nu.
Post a Comment