Det blev inte en vilt satsande Wiland som kunde resulterat i en straff. Det blev en hands. En helt solklar hands. Fröjdfelt valde att inte se den. Det var ju ändå 91:a minuten och Boråsarna hade påbörjat partyt på läktarna.
Det upplevdes säkert inte så på plats på Borås Arena, men hemma i soffan kändes guldet visserligen välförtjänt sett över hela säsongen, men samtidigt gavs en viss fadd bismak. Han borde ju blåst.
Men men, fotboll är fotboll och bollen är rund.
Jag har en hatt att tugga i mig.
No comments:
Post a Comment