Du vet väl att du inte behöver fila bort dina egenheter eller slänga den gamla fula lampan som du älskar? Att du inte måste gömma undan dina böcker om Deep Purple för att de inte passar i bilden och att du fortfarande kan beställa in pommes frites med majonnäs?
Du vet väl att det som sticker ut är det som gör att jag minns dig med värme? Att det fula och trasiga och tilltufsade och skavande och illasittande är det som gör dig till du? Om du är ett asgarv vill jag se det när du klär dig, när du väljer inredning, när du leker med dina barn.
Vi kan lägga soffkudden tillrätta och vi kan torka smulor tills vi dör. Vi kan köpa Elle Interiör och vi kan anlita en home styler och en personal shopper.
Och at the end of the day är vi så perfekt trimmade att vi inte längre intresserar någon.
1 comment:
Sen när blev kopian - dvs vår rädsla för att sticka ut o därmed valet att följa strömmen o bli som massan - vacker? I strävan skavs allt bort och blir intet.
Var på vägen valde vi bort kärleken till oss själva?
Post a Comment