Förmodligen är det för att jag har en dotter som är i princip jämnårig med den kidnappade treåriga flickan i Portugal som jag var tjugonde minut surfar ut och kollar om de hittat henne ännu. En mardröm större än någon annan. Ett vedervärdigt, skamlöst, lågt och sjukt brott mot en värnlös flicka i ett främmande land. Det går inte att tänka sig något värre. Inget straff, ingen sjukdom, ingen orättvisa kan vara större än ovissheten om var ens barn är. Om hon plågas. Om hon gråter. Om hon lever. Måtte fan ta den som gjort det och måtte den treåriga flickan med den droppformade irisen snart få komma till sin familj.
Allt annat är förstås förjävligt.
2 comments:
Jag håller förstås med dej, men hur fan kan man lämna sina små barn på ett hotellrum i ett främmande land?
Och jag håller förstås med dig... Jag anar att de förbannat sig själva en smula, men vad tusan, bor man på ett lyxigt hotell och är en liten bit bort, dessutom går dit varje halvtimme. Vad är oddsen för att något ska hända mer än att ett barn ramlar ur sängen?
Jag skulle aldrig gjort det men så är jag också hönsmamma nummer 1. Men att det finns de som är mer avslappnade än mig i sin attityd, det var ju ingen överraskning i sig.
Post a Comment