Gud vad det är deprimerande att läsa om vårdsituationen i Göteborg. Om jag ser några sådana artiklar i G-P brukar jag lämpligen hoppa över dem. Om det inte handlar om barn som blivit felbehandlade och blinda, eller folk på turistmål som jag ska åka till (Thailand) och de fått någon typ av –kock i blodet och fått amputera benen eller andra fall av dramatisk sort. Då läser jag med stora sensationsögon.
Idag packade vi in hela familjen till vårdcentralen för en enkel provtagning i halsen på både mig och min son. På vårdcentral nummer 1 kom vi en kvart efter öppning, det var ett nybörjarmisstag som vi inte gör om. Nummerlapparna hade tagit slut och just idag hade de bara en läkare på plats mot normala tre.
Satte oss i bilen och åkte till Axessakuten istället. Borde väl anat oråd när jag inte ens kom in på deras sida på webben igår kväll. Överbelastad var bara förnamnet. Väl där såg myllrade det som Paris centralstation i rusningstid. Hundratals snörvlande och halta människor hängde som säckar över varandra. Det var som någon kastat in mig i första avsnittet i Pestens tid.
Det var trettio nummer före mig.
Trettio nummer för att bli inskriven i receptionen och sedermera prioriterad that is.
Något säger mig att ett halsprov med vaga symptom inte kommer att prioriteras speciellt högt. Och så vet man ju hur det blir, när man suttit där i fem timmar droppar det in folk som har bältros och varande bölder och som hamnar före en på listan i alla fall.
Jag gav upp.
Streptisarna is in da house.
But are they in mine?
No comments:
Post a Comment