Eftersom jag är hemma och vårdar kräksjuk dotter så fick även "möjligen smittsam son" också stanna hemma idag. Han må vara smittbärare, men han är pigg och springer ut och in till studsmattan i ren frustration antar jag. Att vara hemma med mamma som ömsom jobbar ömsom städar står inte högt i kurs. Inte heller lillasyster som inte ens har vett att kräkas i toalettstolen.
När halva dagen har gått är han så sur, så slö och så uttråkad som bara en sjuåring kan bli. Jag ser tillfället, hugger det i flykten. Undrar om han ville tjäna några kronor. Ja det vill han gärna.
Han får golvmoppen och varmt citrusdoftande vatten i en hink. Jag tar dammsugaren och ger honom instruktionen att gå efter mig med moppen vilket han gör. Väldigt nära. Hans och min rumpa brottas om samma utrymme. Små våta varma fötter lämnar avtryck på högblankt golv. Moppfransar som blöta sviskade mot soffötter och mot mattkanter.
Men ändå. Han visar sig vara en idog och noggrann våtmoppare på två våningsplan. För besväret får han åtta kronor, i enkronor. Dem ska han köpa tuggummi på Maxi för.
Senare står jag i vårt nystädade kök och gräddar våfflor till mellanmål. Lillfjompan skriker uppifrån att hon vill ha hjälp att få ner hennes docka från en hylla. Jag svarar att jag kommer. Om en stund. Ska bara grädda klart våfflorna först.
Då hör jag den lille hjälpsamme nasaren stryka förbi mig.
- Jag kan göra det. För fem kronor.
No comments:
Post a Comment