Kriminellt långsamt

I morse stod jag och min sambo där vi parkerar bilen för att ta oss till respektive jobb. Då kommer det en herre som ser väldigt suspekt ut. Inte så mycket för hur han ser ut, för hans utseende kan beskrivas som ordinärt, men hur han beter sig. Han släntrar fram, alldeles för långsamt. Han tittar sig omkring som om allt han ser är vackert. Som om tegelbyggnaden, parkeringsplatsen, bilarna, jag och min sambo, den illa åtgångna muren, gräsplätten och den överfyllda papperskorgen vore små uppenbarelser på hans väg. Och så går han så där provocerande långsamt. Jag ryser till. Här har vi med ett äkta psykfreak att göra.

När jag sitter i trygghet på bussen undrar jag ändå hur det kommer sig att någon som går långsamt och tar in världens färger och dofter mest framstår som en massmördare?