Blöta och söndertrampade pappersmuggar, förnimmelsen av ett blått streck på 21097 meter, vadhögt med gula svampar, ont i låren, ryggen, blåsor på fötterna och en tung medalj runt halsen.
Sedan är det över.
Eftersnacket är förstås fortfarande ett ljummet spår. Alla frågar, sms:ar, man firas som kontorets hjältinna. Men snart svalnar även det. Snart är det Kristi Himmelfärd och eventuellt dags för ännu en löprunda i den tysta skogen med alla backar.
Jag undrar varför.
Meningen har ebbat ut, sopats upp, suddats ut.
Säg hej till baksmällan.
2 comments:
Om man så här några dagar efteråt bortser från de lite ilskna musklerna i låren som ibland ryter till när det är nedförsbacke, så är nog ändå den största känslan nöjdhet.
Varvet, hur jobbigt det än nu var, är en riktig självförtroendehöjare!
Och jag är nog på väg att anmäla mig till nästa år!
Och då ska jag allt under 1.50
Det är bra! Have some ambitions this time office rat! Under 1.50 hade varit riktigt riktigt gött. Jag kanske hänger på:)
Post a Comment