Igår var det ännu en match i sexåringens seriespel när Hovås/Billdal skulle få smaka på läderpiskan.
Vi har nog vetat, alla vi föräldrar som är något så när engagerade i laget, att just den här kullen har någonting alldeles speciellt going. Spel på tre planer igår igen och om man räknar samman slutresultaten slutade det någonstans runt 32-11 i vår favör.
Föräldrarna till killarna i det andra laget låtsades som det var kul ändå. De klappade och hejade, men vi såg hur deras leenden stelnade i ett förnedringens grymma grin. Hur de undrade hur vi kunde spela från målvakt till mål på en touch medan deras killar hade svårt att veta vilket håll de skulle.
Det är nog inte så att vi är talangfullare än vad de är. Inte heller så att Mölndalsluften är gynnsammare eller gräsplanen bättre. Men har man sju duktiga instruktörer med hjärta och engagemang så borde det bidra med något. Har man dessutom tjugofem entusiastiska killar som spelar fotboll varje vaken sekund, som är på varje extraträning och som får mer välplanerade träningar än Blåvitts seniorer, ja då har man någonting going.
Någonting väldigt speciellt.
1 comment:
De behöver inte en snart 33-årig avdankad gammal fotbolls-spelare till något då nä, man blir ju nästan avundsjuk. Eller rycker det inte lite i dina gamla fotbollsben när du kollar?
Post a Comment