Höften eller Bruce? Vad väljer DU?

I brevlådan i fredags låg ett tjockt brev från Sahlgrenska adresserat till min sambo. Han står i operationskö för att byta ut en nedsliten höftled. Lite som Göran Persson i fjol. Enda likhet ska påpekas.

Jag jobbade hemma, han skulle inte komma hem på ytterligare sex timmar. Brevet låg där på köksbänken och varje gång jag gick för att ta en kopp kaffe liksom vädjade det till mig att jag skulle befria dess innehåll.
Jag är väluppfostrad nog att inte öppna andras brev, jag ser det som ett intrång, ett övertramp, en riktig no-no. Men ändå. Det var ju inte direkt skrivet med snirklig handstil och med parfymdoft. Det var ju från Sjukhuset.

Runt kl. 13 hade brevet i praktiken hoppat upp i famnen på mig och slet i mitt finger. Plötsligt ramlade innehållet ut, ned på golvet och som jag låg där på knä och förbannade min svaga karaktär och plockade upp pappren så såg jag.

Han ska opereras! Om tre veckor! Å jisses.

Fumlar fram telefonen och ringer direkt och erkänner.

Ja jag öppnade brevet, men du ska opereras! Höften ska väck!

Vi blir alldeles skakiga. Äntligen är det dags.

Det kommer att bli så bra. Här ska spelas fotboll med barnen, tas långa promenader utan värk, åkas skridskor, skidor och… och…. eeeeh…en blick i almanackan… va fan… ska han opereras när jag ska på Springsteen? Näää.

Kul, men taskig tajming. Jag ska ju till Stockholm då, se på Bruce.

Skön livskamrat.
Sambon har väntat i tjugo smärtsamma år på den här dagen.
Jag tänker på Bruce och den där sviten jag skulle unna mig.

Du kanske skulle byta mer än höften älskling?