Mitt tillstånd till trots tog jag lillfjompan i kardan och avverkade både Apotek och Maxi. Jag är sällan sjuk så när jag väl har fått en liten känning kretsar varje vaken sekund kring min åkomma. Det var därför med nöd och näppe som vi tog Maxi och inte helt och komplett hängav oss åt hämtpizza restan av veckan.
Nej här ska göras kalops, dillstuvad potatis och kassler samt lax med bakpotatis och salsa på kvällarna. Dessutom har jag köpt ingredisenser till det snabba fruktbrödet. Vilken gen är det som tvingar mig att göra det? För kroppen vill ta mig fan inte.
Men jag antar att andra sidan - att skicka snoriga hämtpizzebarn till skola och dagis - avskräcker mer.
Nu vet jag inte om jag ska lägga in det mms jag fick från sambon eller inte.
Bild på en wienerschnitzel som liksom hänger över kanterna på tallriken och trycker undan den frasiga potatisen. Citronklyftan ser liten men saftig ut. Och ölen som tornar upp sig i bakgrunden verkar befinna sig i en isig tvåmeterssejdel.
Seså Babban.
Inte bitter. Inte bitter. Inte bitter.
Han får ju inte...
...eeeeh...
...se veckan match på Canal+ i morgon.
Örebro - Elfsborg.
Inte bitter. Inte alls.
No comments:
Post a Comment