Göteborgsvarvet närmar sig obarmhärtigt. För varje andetag jag tar är det ett mindre till loppet. Om jag sover en hel natt är det åtta träningstimmar som går till spillo.
Jag har ju dragits med en hästförkylning under en mycket viktig uppbyggnadsvecka, men nu har jag kommit igång igen. I söndags blev det runt stora Delsjön och igår kväll 11 fräscha kilometer.
Träffade min granne i spåret. Minns ni damen mittemot? Hon på triathlonet?
Det verkar som hon ska springa varvet också.
Fick just ett nytt mål med loppet. Måste som vanligt hålla henne bakom mig. Hon är en så in i h-e irriterande skrytsam person att det kommer att bli alldeles outhärdligt att ens hämta upp tidningen på morgonen om hon klår mig.
Igår såg hon lycklig ut i spåret. På gränsen till religiös.
Själv hade jag tungan strax under knäna och en lila ton i ansiktet.
Men så visade det sig. Jag hade sprungit till och från spåret (ca 4 km) medan hon tog bilen.
Där fick hon.
2 comments:
Det låter som ett högst rimligt mål. Människor som ser religiöst lyckliga ut i joggingspåret borde spöas både i tävlingar och i verkliga livet!
Helt riktigt! Ska se just hur j-a religiös hon ser ut efter 21 km. Om så är fallet - spö!
Post a Comment