Varumärket Semcon

Jag måste göra det här inlägget. Det har legat till sig ända sedan Idreveckan, och jag har funderat på om jag ska skriva om det eller inte. Jag antar att jag bestämt mig för att betraktelsen måste komma ut. Om inte för att eventuellt kunna hindra att något liknande kommer att ske igen.

Någon som läser det här har kanske en marknadschefsposition på något företag, en annan kanske är VD, någon har åtminstone tumme med endera en av dem. I så fall; read this carefully.

Jag läste Strategic Brand Management på IHM förra året. Där lärde vi oss hur svårt det är att bygga varumärken. Och hur lätt det är att rasera dem.

Om någon som är det minsta insatt i varumärkesvård på Semcon hade sett vad som pågick på Charlie´s after ski i Idre förra veckan, är jag ganska säker på att de hade velat krypa ur sitt eget krulliga skinn.

Tre herrar i övre medelåldern hade (av Charlie´s gissar jag) utsetts till trubadurer. Underhållare. Spelemän.

De var, som trubadurer i fjällen ofta är, lite för hängiga, lite för gubbiga, lite för bleka och hade lite för många tatueringar på överarmarna.

Dessa tre herrar hade Semcon prånglat på varsin Semconväst. För säkerhets skull hade de även placerat en Semconvepa som fond.

Trubadurerna skrålade. Semcongänget som var på konferensresa skrålade. Ja vi skrålade lite allihop.

Och alla som var där kommer att förknippa Semcon med okarismatiska skrålgubbar utan sångröst. Med tunt hår. Med dallriga tatueringar. Med gubbsvett. Med Living next door to Alice.

Jag är inte säker på att marknadschefen på Semcon gläds över just det.

Jag är ganska säker på att det inte rimmar med Semcons kärnvärden.

I själva verket, om jag greppade mina fyra månader på IHM rätt, så gick Semcon miste om ganska många investerade kronor under två umpa-bumpa timmar på Charlie´s.