Ikväll är en stor kväll.
Min sexåring ska spela sin första fotbollsmatch.
Hans mamma är inte så lite sugen på att tvåla dit de små Landvetterungarna med 10-0.
Fast min yttre fasad är mycket mognare än så. Helt vuxet säger jag att det inte spelar någon roll om de vinner eller förlorar, bara de har roligt. Jag låtsas titta lite förstrött på matchen, sippandes på en kopp skjulbryggt kaffe i plastmugg. Jag ler överseende när domaren blåser fel och jag ger ett lugnt, harmoniskt intryck som bara en klok förälder med sitt barns bästa för ögonen kan ge.
Ingen vet att det bor en sjuårig, kortklippt sur Torbjörn Nilsson där inne.
Så, nu ska jag lämna kontoret och åka hem för att träna sonen i lite glidtackling med dobb innan avspark.
3 comments:
En 7-årig, kortklippt tjej med blåvitt strumpor uppdragna till knäskålarna, en underläpp som putade surt ut och med ett temperament som en kobra...?
Tur man aldrig behövt se ngt sånt i sitt liv...
Hade jag aldrig repat mig från.
Bättre en sur sjuåring än en av de där facistföräldrarna som står vid sidan av planen och vrålar förolämpningar åt sina ungar och alla andra som råkar komma ivägen för dem. Hu, ryser vid blotta tanken. Borde förbjudas!
Sura barn - javisst. Sura föräldrar - not welcome.
Men sura barn inne i föräldrar, vad gör man med dem?
Post a Comment