Som sagt, det organ som lever innanför mitt kranium är helt och hållet fokuserat på Göteborgsvarvet. Igår kom dessutom det stora kuvertet med starttid och annan information. Strax innan jag skulle till och somna läste jag igenom det som låg i kuvertet. Kolhydrater, dryck, strumpor, skav, vätskekontroller, tejp och pulsklocka. Organet slukade allt. Klamrade sig fast vid vartenda ord. Gick på högvarv.
Jag släcker lampan och blundar. Inom tre minuter sover jag, så har jag alltid fungerat. Jag lägger mig, jag blundar, jag somnar.
Den här natten vill organet bearbeta sådant som den funderar på. Helt och hållet slumpmässigt faller lotten på varvet. Under mitt duntäcke, med fönstret på vid gavel och neddragna persienner verkar det vara så att efter 5 km får man duscha. Då pausas tiden och man går ner i en källare och tar en svalkande dusch. Tvättar håret. Tar på sig fräscha kläder.
Efter ytterligare 5 km löpning är det dags för bio. Vi är ju redan nyduschade så vi köper bara lite varma popcorn. Sjunker ner i bekväma biosäten. Har 11 km kvar, men det går ju som en dans det här. Verkar ju vara fullt med belöningar, bara man klarar 5 km åt gången.
Något säger mig att mitt undermedvetna vill säga mig något.
Något annat säger mig att det inte kommer att bli en så bekväm resa som det var i natt. Under duntäcket.
Fan vet om jag inte skulle stanna där helt enkelt.
No comments:
Post a Comment