Jag tänker väldigt mycket tjugoen kilometer och göteborgsvarv just nu. Så mycket att jag kommer att tvinga mig själv ta igen den förlorade förkylningsveckan genom att springa varannan dag fram till några dagar innan.
Sagt och gjort. Eftersom jag ska ut på lite dumheter ikväll fick det därför bli ett löppass på bandet på lunchen. För att ladda upp hade jag tryckt i mig både ett äpple och ett päron och en liter vatten innan tolv.
Sedan var det inte mycket att be för. Sprang i det tänkta tempot (hjälp) i 7,5 kilometer innan jag blev så vinglig, blöt och yr att jag var tvungen att avbryta. Under de 40 minuter jag utsätter mig för denna plåga är allt jag kan tänka på hur jag ska slippa springa tjugoen kilometer och dessutom hålla grannfrun bakom mig.
Lila i ansiktet och med en eftersvettningsmängd som allena kunde utradera den afrikanska torkan fick jag lov att lägga mig ner på golvet i omklädningsrummet.
Och tänker att det här var ju inte så farligt.
Ganska skönt faktiskt.
Nynnandes går jag in i duschen.
Lurad igen.
1 comment:
Min PT ringde igår..."Var e du?" frågade han. "Ska du skita i, ditt rövhål" vrålade jag i luren.
Vad lär man sig av detta?
jo, att aldrig svara i telefon just i den nanosekunden efter du dragit tån i bordsbenet...
Det gick inte att förklara vidare för honom. Nu ska jag säga upp mitt medlemskap...alt. slänga ut matbordet.
Post a Comment