Vi tog med barnen på bio i påskhelgen. Om man har en fyraåring som blir vrålsur om hon inte får följa med, men samtidigt harigt rädd för minsta otäcka grejen på vita duken du vet, då återstår inte så många alternativ.
Därför blev det Kirikou och vilddjuren. Jag visste ingenting om den innan, bara att den var tecknad och barntillåten och på dubbad svenska.
Så här efteråt kan jag säga att den där Kirikou var en liten naken bebis som sprang omkring i Afrika och gjorde gott. Filmen var väldigt väldigt lite Disney. Inte ett skvatt faktiskt. Inte en specialeffekt, inte en bilkrasch, bara lite skön sensmoral.
Det sjöns afrikanska sånger, det sprangs omkring in da nude filmen igenom, stort som smått, vuxna som barn. Och Kirikou var värsta grymma modiga killen.
Det kändes lite som vi skulle hem och fortsätta odla våra grödor, göra batiktryck och inte raka benen. Den kändes lite korrekt sjuttiotal och rödvinsvänster. Men den kändes fin.
Så om ni har barn, se den. Om inte bara för att vi är skyldiga våra barn mer än bara Disney.
2 comments:
Vad tyckte kidsen då?
De gillade den och jag tror inte att de märkte nån skillnad märkligt nog...
Post a Comment