Så jag misstog mig. Svensken kan visst ta kontakt med främmande människor på spårvagnen.
På spårvagnen hem ställde sig en man i femtioårsåldern bredvid mig.
- Vilka snygga stövlar du har, sa han.
- Tack, sa jag.
- De kan inte ha varit billiga, fortsatte han.
- Nej, sa jag.
- Men du bär upp dem. De är så där…., sa han och formade tummen och pekfingret till en rund ring.
Sedan gick han av. Han snubblade på trappsteget, luktade gammal fylla och var iklädd lila potatisnäsa.
2 comments:
underbart!
Han later onekligen som en mycket kontinental svensk om han var salongsberusad under dagtid. ;)
Post a Comment