Det jag ska säga nu är verkligen ingen rocket science, bara en ganska elementär betraktelse. Men en betraktelse som är värd att skrivas om.
Jag har kommit på tillfällen när jag mår verkligt bra. När det inte finns något som kan få mig på kasst humör, och nej det är inte nedkissade sängar eller smuliga diskbänkar. Det kan slå mig när jag sitter på jobbet eller på bussen eller i bilen eller hemma i soffan. Den där känslan när det bubblar i hela bröstet och man bjussar sig själv på ett stort leende.
Vet ni när det infaller?
Jo när jag lyssnar på Bruce Springsteen. Just nu Jacob´s Ladder från Pete Seger Sessions.
Höj volymen.
Gunga på höfterna.
Smila.
Det är ta mig fan lyckopiller i klass med seger mot Elfsborg.
2 comments:
Jag kan bara hålla med! Är aldrig en så dålig bilförare som när jag är själv i bilen, spelar Bruce på hög volym, sjunger för full hals och kör alldeles för fort.
Precis. Och det finns fortfarande de som inte släppt in Bossen i sitt hjärta... Det är ju som att gå omkring halv i livet.
Stackare.
Post a Comment