Min son åkte på en propp i skolan igår. Han, den förstfödde, han med de stora ögonen och det stora hjärtat. Han som för en mamma (och pappa) är perfekt, ofelbar, samvetsgrann. Han rök ihop med sin antagonist på fotbollsplanen och fröken och tio ungar bevittnade hela händelsen.
- Helt oprovocerat, sa fröken. Vilket det förstås inte var. Det vilade en olöst konflikt i luften, men själva händelsen såg åtminstone oprovocerad ut. Den andre killen gick fram till vår och drog helt sonika till honom med knytnäven.
När jag kom hem var han svullen och röd på kinden, men ryckte på axlarna och berättade vad som hänt. Han var inte ledsen, inte upprörd, inte förbannad, inte rädd.
Han är ju större än oss alla.
3 comments:
Jag minns när han var en vän liten palt som satt i mitt knä. Han tittade storögt och beundrande och aldrig kunde jag väl ana att en sådan oskyldig liten själ senare skulle råka ut för ett sådant hatbrott. Vart är världen på väg?
Han är fortfarande beundrande… bara lite blåslagen.
Kom igen nu för f-n!!!
Gandhi e död o begravd sen länge. Lär ungen att sparka upp testiklarna i halsen på den andre!!! Och sen om han avslutar med att hoppa på den andres huvud så må det vara hänt.
Post a Comment