Jag har alltid varit lite avis på dem som vet exakt vad det vill. Och de vet exakt vad de vill i varje given situation och de vet det blixtsnabbt.
Till exempel om man av någon händelse skulle besöka en bar och någon i sällskapet ska gå och beställa. Då svarar en sådan här person mycket rappt:
- En gin och tonic, fast inte Gordons gin utan Bombay Sapphire. Inte för mycket is och två skivor citron. Och en liten svätt sodavatten på toppen.
Ja ni förstår. Lite som James Bond, fast han håller på och fånar sig med sin Martini.
Jag vet fortfarande inte vad jag själv föredrar. Cosmopolitan är ju gott. Gin och tonic funkar alltid. Öl slinker ner. Rött vin är mumma. Vitt vin gillar jag. Men att välja aktivt och med precision? It´s a no-no.
Nu börjar jag tro att mina obeslutsamma ickeval kan spegla hela mitt liv. Jag kanske inte vet vad jag föredrar inom något område. Hela mitt liv kan vara en slump. En vindflöjelkonsekvens. Mitt jag har blivit vilselett genom att lyssna än hit, än dit, än ner i diket. Men aldrig inåt.
Eller så är det inte värre än att jag har problem att bestämma vilken drink jag föredrar.
Låt oss be för det.
2 comments:
Jo det handlar väl bara om drinken för du står ju inte och funderar så länge över vad du skall äta till lunch där vid disken i Saluhallen, eller hur? Du säger inte - välj du till servitrisen? Eller, hemska tanke; en dagens (för det är väl att förlita sig på slumpen det kan ju vara gamla lverbiffar som i skolmatsalen...)
Man måste väl våga lite på slumpen ibland och när det gäller drinkar känns det inte så farligt.
Vela på du, eller testa en singel malt det går alltid ner eller en campari med russian water
Nej det är rätt. Jag vet ju att jag gillar gubbröra. Ska bara komma på något litet extra att toppa den med.
- En gubbröra med extra sälta, två kvistar dill och en kall, liten Kronenburg med skum.
Post a Comment