Höst har blivit vinter. I Göteborg innebär det att regn ersätts av hällregn som ersätts av duggregn som ersätts av findroppigt blomstersprayregn.
Det är så tröttsamt att man inte ens orkar kommentera eländet längre. Oroas orkar man dock. Och klaga hos någon skulle vara skönt. När jag var liten skickade jag arga brev till Torbjörn Fälldin om att det fanns så ont om soptunnor när man ville slänga till exempel tuggummi eller godispapper.
Om man vill klaga på vädret, vem ringer man då? Det är ju det som gör hela klimatförändringsdiskussionen så läskig. Vi har ingen kontroll. Vi kan inte skriva ett brev till Fredrik Reinfeldt med förhoppningen att han fixar snö till jul.
Istället låser jag in mig i en immig buss med tjock blöt tröja och stänger ute regnet med mina hörlurar. De är feta, omslutande och inkapslande. Idag toppade jag det hela med en pocketbok.
Innanför mina hörlurar är det mysigt och oproblematiskt. Kom och knacka på någon dag så bjuder jag på saffransbullar.
1 comment:
Konstigt hur Gud skapat o styrt upp allt. Jag menar, här i Sthlm har vi sol, varmt och alla, precis alla trivs med varandra.
Var ute o dumpade grovsopor o ett gäng gamla batterier i grannens soptunna, den som e för pappersinsamling o på vägen därifrån (jag gick, sprang inte) tänkte jag på Douglas Adams som skrev "liftarens guide till...." o ordet "NAP". Ordet som han myntade i denna bok. NAP e helt enkelt Någons Annans Problem.
Jag e lycklig !!!
Post a Comment