Ja, ska vi ta och prata lite om det som hände på Parken i lördags? Och då menar jag inte Folkets Park i Lidköping, även om det kunde se ut på ungefär samma sätt from time to time. Där var säkerheten på samma pinsamma nivå, vi klättrade över staket, knep av staket, kröp under hela dansgolvet och dök upp vid toaletterna ganska så jordiga eller slickade oss helt enkelt på händerna och kopierade stämplar från de som betalat. Allt för att slippa betala den hundring (herregud detta var ju runt 1987 och hundra spänn var som tusen idag) som inträdet kostade.
Nåväl. Parken i Köpenhamn. Vi skrattade vilt och skålade hemma i lördags kväll. Jag i en folköl, Mr Buzz i brus-TREO och sjuåringen i O´boy. 3-0 och vad är det som händer? Tio minuter senare är känslan att vi kommer att bli överkörda. Dansken anfaller så frejdigt och ofta och farligt att de kommer att knappa in. Den känslan är tydlig.
Och så andra halvlek. Jag är uppe och stoppar om den allt gnälligare djurparksritande fyraåringen och kommer ner några minuter senare. Då står det 3-2. Snart 3-3. Sen får Poulsen spelet, den rultiga 29-åringen likaså, domaren freakar ur och Isaksson kommer in i t-shirt.
3-0 i alla fall.
Vilken märklig afton.
Då visste jag inte att jag skulle kräkas livet ur mig nio timmar senare.
No comments:
Post a Comment