Bockarna Bruse

Efter två veckors sjusovande var det igår morse återigen dags att gå upp kl. 06.30. Även för barnen. Jag tassade in och strök försiktigt håret ur pannan på lilltjejen. Ingen reaktion. Puffade lite på henne och sa hennes namn. Ingen reaktion. Tog tag i hennes axlar och skakade försiktigt i henne. Ingen reaktion. Kittlade henne under de mjuka fotsulorna och sa hennes namn igen, lite högre. Hon drog undan benen under täcket.

- Nu är det dags att stiga upp, säger jag.

Då tittar hon upp ur små, små ögonspringor. Hon säger inget, bara pekar. På storebrorsan, typ ”ta honom först”.

Lite som Bockarna Bruse. Nej, nej, nej ta inte mig, ta den som är efter mig. Ta den stora bocken, stor och fet och tjock'en.