När jag var liten hade jag, som alla andra i min ålder, en mina-vänner-bok. Att fylla i den, och att fundera ut bra svar till andras böcker, var definitivt en av mina favoritsysselsättningar. Jag vägde noga alla svar. Speciellt dem om vad man ville bli när man blir stor. Och vilka intressen. Ögonfärg och hårfärg var ju inte så mycket att grunna på, det var ju som det var.
Tills häromdagen. Min son fick en sådan här bok i julklapp (fast något mer avancerad, nu ska man lämna fingeravtryck och grejer) och hela familjen utsätts nu för intervjuer.
- Vad vill du bli när du blir stor?, frågade han mig och sin far.
Jag svarade fotbollsproffs, min sambo förbundskapten.
- Vilka intressen har du?, fortsatte han tålmodigt.
Killar, vin och sång, svarade jag. Kände mig lite modern. Han tyckte mest att jag var pinsam och valde att inte skriva med killar. Vin och song fick det bli.
Min sambo ville svara bröst och rumpor, men han var smart nog att hålla tillbaks. Det blev zonförsvar och kulsprutemodeller.
Känns som vissa saker inte har förändrats.
Utom en sak. Det enda som tidigare var självklart. Hårfärgen. Blond har blivit fejkblond med vissa grå inslag.
No comments:
Post a Comment