Örnfakta

Jag tänkte att jag kunde berätta lite om min utomordentliga syn, så att ni inte tror att jag är inbillningssjuk.

När vi var yngre och åkte skidor i Alperna så satt vi i ett sånt där ägg till lift. Det kunde vara olika väderförhållanden som dimma, snöstorm eller ibland vanligt vackert väder. Vi hade, under alla väderförhållanden, en liten lek, mina kusiner och jag. Vem kan först se vad nästa lift har för nummer?

Det var ofta ingen tävling, även om de inte heller var begåvade med synfel så brukade jag sopa rent i den tävlingen. När jag tänker på det så kunde ju Säpo eller någon annan viktig organisation haft grym nytta av denna knivskarpa, pålitliga, väderoberoende hökskärpa.

Så bidde det inte, och så lär det nu inte bli. Min syn säger optikern "att det inte är något fel på", men kompis - han hade ju inte checkat ut mina ögon för tio år sedan. De har gått från grymma till ordinära.

Nu vet jag hur ni andra haft det i alla år.

Lite gungigt, lite dassigt.

Jag önskar mig själv välkommen in i spelet.