Jag tänker att jag måste bli bättre på att leva i nuet. För faktum är att mitt dagdrömmeri bara blir värre och värre. Förr, när jag gav mig ut på en löprunda till exempel, så var det mycket för att rensa skallen. Att låta tankarna löpa fritt och okontrollerat och bara fokusera på andningen.
Nu när jag springer (när jag springer själv ska jag säga, för när jag har sällskap så tjötar han hela varvet igenom och jag slipper tänka alls) så tänker jag på vart vi ska åka på semester, hur mycket pengar vi har, hur de där pengarna kan förvaltas och växa och hur mycket vi i så fall har i december 2009.
Så jag räknar och räknar och i slutet av de åtta kilometrarna har jag gjort upp en plan för hur de ska spenderas. När jag kommer hem har jag glömt av vart vi skulle resa och hur mycket vi skulle spara för att klara det. Men det är det som är själva grejen, jag njuter av att få göra det igen. Och igen. Och igen.
Jag drömmer mig igenom livet. Just nu tar det sig uttryck i resmål och pengar. En annan dag kan det vara i renoveringar eller spa-vistelser, barnens framtid eller sommarhusplaner.
När växer man upp?
Eller bättre uttryckt: när tar drömmarna slut?
Och vad ska jag tänka på då?
1 comment:
Jag hoppas att drömmarna aldrig tar slut! Hu, vad hemskt!
Föreställ dig att tänka pa Grisfesten anno 83 varje gang du är ute och springer.
Nej, ett ungt sinne och drömmar och planer om framtiden tills man slänger in handduken, det är min önskan.
Post a Comment