Vantar sökes

I morse var det minusgrader för första gången sedan några dagar i oktober förra året. Kändes hur mysko som helst. Iskallt ända in i märgen.

Jag har ett tag tänkt att jag måste köpa mig nya handskar. Mina skinnhandskar försvann på förrförra årets julfest och jag vet inte hur jag klarat mig så här länge, egentligen. I år är inte så svårt att greppa, det har ju varit midsommarväder länge nu.

Men, men. I morse i alla fall. Panik. Torra blå fingrar ber om nåd. Jag rotar i mössa-halsduk-vantar-gamla kapuschong-lådan likt en vansinnig. Familjen sitt intryckt i den immiga bilen. Jag letar vantar. Vad som helst.

Kommer till dagis och går in med lillskruttis till frukostbordet. Där sitter fem vattenkammade barn och väntar på sina havrekuddar och två fröknar som värmer limpa i micron.

- Mamma har min storebrors vantar, säger treåringen till alla som vill höra på.

Det vill alla. De tittar med uppspärrade ögon på den galna mamman som tagit sig in i frukostrummet. Hehe. Skoningslöst avslöjad med en sexårings tumvantar med extra förstärkning kring tumgreppet och med resår vid handleden.