Wednesday, January 31, 2007

Om att göra sina barn en otjänst

Det finns en sak som jag gått och tänkt på ett tag och som på en middagsbjudning i lördags plötsligt stod alldeles klar för mig. Vi var hembjudna till min sambos gamla gymnasievänner som har äldre barn än vi, 15 och 17 år. Och när vi satt där och pratade om barn och små och stora bekymmer så slogs jag av insikten att om man lyssnar noga på det de har upplevt, så kan man bespara sig själv ganska mycket tankemöda. Hjulet är redan uppfunnet liksom. Och det sitter där i samma rum, det är bara att roffa åt sig av all erfarenhet inom området.

Eftersom vi är lite sportnördar så pratade vi en del om knattefotboll och friidrott och annat. En insikt som de hade kommit till och som jag bara satt och slickade i mig av var att barnen behöver inte börja så förbaskat tidigt. De behöver inte heller få arrangemangen servade till sig med organiserad träning, riktiga matchställ, cuper i Danmark när de är nöjda med två koner som mål och någon att lira emot. För vad har de då kvar att drömma om?

Och när man tänker på det, så gäller ju det inte bara idrotten. Vi har visat våra barn Thailand, Korsika och USA när de är 5 år. Var fan ska de resa för att toppa det?

Vi åker till Legoland och Disney World innan de fyllt tre. Vi äter på restaurang, går på bio, på Liseberg, köper superrörliga spindelmannengubbar i naturlig storlek, ger dem eldrivna bilar och vi ger dem Intertröjor med eget tryck på ryggen. Innan de fyllt fyra.

Vi tror vi gör dem en tjänst.

Och allt vi gör är att krossa deras drömmar.

3 comments:

Anonymous said...

Så sant så sant men även en del görs för föräldrarna.......mycket kloka tankar!

Anonymous said...

Vi har ju inte visat våra kids Thailand ännu... och den äldste är ju snart 5!!!! Vi hänger på i höst!

Anonymous said...

"gamla" gymnasievänner....
var ligger betoningen här?
vilka är dom nya???