Om man lever ihop med en TV-människa kan en vanlig kväll se ut så här:
Jag ligger i sängen och läser/stirrar i taket/blundar/vilar lite efter barnen har somnat. Det är varmt och mysigt under duntäcket. Vid 21.45 bestämmer jag mig för att lägga mig i soffan och slötitta lite på TV innan jag går och lägger mig.
Under tiden:
Sambon har haft ihjäl tyskar vid Normandie 1945. Han sitter vid lilla TV:n och noterar att jag lämnar position 1 för position 2.
I soffan:
Slår på TV:n. Hinner zappa igenom ettan, tvåan och fyran. Då kommer sambon. Tyskarna är visst slut. Nu te och skorpor framför stora TV:n.
- Det är sporten nu. 22.03.
Jag slår på sporten. När den är slut hittar jag en intressant indisk/brittisk film på Canal+. Den verkar lite lagom mysig, nån indisk kille som…
- Det är sporten på fyran nu. 22.15.
Suckar lite, slår på fyrans sport. Kollar lite grann, verkar som inslagen är samma som de vi just sett på SVT.
Jag längtar tillbaks lite till indiern. Han bryter förlovningen och gråter ut hos sin mamma, hon säger att….
- Nu börjar Boston Public på fyran. 22.30.
Jag ger upp. Lämnar varm soffa, filt och tekoppar med ett irriterat slammer.
För hur slåss man mot någon som pluggat in varenda program? Hur kan slötittande på indier någonsin bli viktigare?
4 comments:
Jag har split screen på min TV för kommande förhållande(n).
Tror att vi hittar en partner som kompletterar oss... själv har jag motsvarande roll som din sambo hemma hos oss (med lite andra programpreferenser bara). Tänk tanken att din sambo var min sambo... TV 24-7.
en av få fördelar med singel-hushållet...
Två TV-apparater verkar inte räcka... Kanske för att den ena är en stor platt sak med bra bild och ljud. Det är även där digitalboxen och alla roliga kanaler finns.
Den andra är....ehhh..just det. Barnens.
Post a Comment