Igår kväll var jag på bio med en vän. Vi skulle se Babel som vi egentligen inte hade hört så mycket mer om än att regissören är Alejandro Blablabla som gjorde den fantastiska 21 Grams. Vi kände även till det där med sjufaldig Oscarsnominering och att den gamle Pittan skulle vara med.
Den var enkelt uttryckt ruggigt bra. Efteråt satt vi på Cappuccino och sög på varsin Pago. När vi först pratat oss trötta om vilken hopplöst utdaterad inredning cafét har, så försökte vi enas om sentensen av filmen.
Den handlar ganska mycket om rädslan för andra kulturer, om hur dåliga vi är att lyssna på varandra, och hur superior amerikanerna anser sig vara.
Enligt vår amatörmässiga fruktjuicetolkning.
Sedan när jag satt på vagnen hem tänkte jag på titeln. Babel. Var inte det något bibliskt? Vi har inte kommit dit i Barnens Bibel ännu, men namnet klingade bekant. Nåt med torn, var det inte så.
Var tvungen att googla när jag kom hem och jajamensan.
I 1 Mos. 11 berättas att människorna i Babylon byggde ett torn som skulle nå ända upp i himlen. Från början talade alla människor i tornet samma språk, men som straff för deras högmod (dvs. tron att de kunde nå himmelen) ordnade Gud så fiffigt att det utvecklades olika språk och människorna inte längre kunde förstå varandra. Det här ska ha lett till splittring och förfall. Babels torn har (förutom högmodsgrejen) kommit att bli en symbol för mångspråkighet och språkrikedom.
Då kände jag mig faktiskt lite smart.
No comments:
Post a Comment