Det där med att man tycker att barnen plötsligt kan en massa. Att de faktiskt har koll på ett och annat. Om vi någonsin inbillat oss att vår fyraåring kan sortera och väga fakta, så var det en förhoppning som flög all världens väg i lördags.
Vi skulle till Tjörn. Det hade vi förklarat ungefär tusen och en gånger. Att vi skulle bo på hotell, bada i en stor tunna och spela spökspelet. Vi hade visat världsatlasen och Sverigekartan.
Kvällen innan trodde hon att vi skulle bo i tält kommande natt. (Kanske inspirerad från Abraham och Lot, vad vet jag) På lördagsmorgonen när vi så knådade ner tröjor, dockor och kycklingfiléer i den stora, gula dykartrunken dök hon upp igen.
Och trodde att vi skulle till Thailand.
Detta toppades av att sexåringen var väldigt orolig för det där med tunnan. Skulle han bottna? Skulle det vara för varmt? Skulle det vara andra människor där? Skulle vi ha badkläder på oss? Skulle det inte vara för kallt? Hur stor är den där tunnan? Står den verkligen på bryggan? Håller bryggan för en tunna?
Och. Så. Vidare.
Slutsatsen och lärdomen får bli att fyraåringar har ingen koll på varken det ena eller andra, det gör vi bäst i att försöka minnas. Sexåringar har en tendens att oroa sig för saker de aldrig upplevt, för om föräldrar bråkar och om de kör vilse.
Däremot gillar de båda Jimmy Jansson.
3 comments:
måste bara säga att du skriver för jäkla bra.
Tack! Och du är snygg!
Hahaha! Lika underhållande som alltid.
Post a Comment