Like father like son

Min son berättade igår att mamman till en tjej i hans klass kan rulla ögonen bakåt in i huvudet och faktiskt se sin egen hjärna.

- Det är sant. Hon kan det, Lovisas mamma.
- Verkligen?
- Ja, det kan hon.
- Vem är Lovisa förresten? Hur ser hon ut? (Jag har jättedålig koll på de flesta av barnen i klassen, speciellt den halva som inte spelar i fotbollslaget.)
- Det är ju hon med gult hår och tjocka kinder.

Min son kan verkligen konsten att uttrycka sig.

Han kan ha ärvt förmågan efter sin far som lyckats fälla följande kommentarer när jag klippt/färgat håret:

- Jättefint, lite polskt sådär (utan ironi). (När jag försökte färga bort en dålig mörk färg till en aaaaaningen gulaktig ljusare)
- Jag tycker att det är fint. Lite fläckigt. (När jag färgat RANDIGA slingor)
- Jättesnyggt, lite hockeyfrilla nästan. (När jag inte alls klippte hockeyfrilla)