Det verkar som man alltid ska ha något att ägna den lilla pyttiga tid man har över efter jobbet, barnen, huset och maken fått sitt. (Inte nödvändigtvis i den ordningen, det bara kom ut så och huruvida maken får sitt eller ej är inget jag tänker diskutera på bloggen.)
Det verkar i alla fall som den tiden ska ägnas åt att sura på Audi, frisör-Jessica eller nu senast i raden - min sunkiga mobil. Den umgicks med min fuktiga handduk en stund igår. Ilsknade till skulle jag tro, gillade inte sällskapet, kanske hellre ville glida ner till den varma skon vad vet jag.
När jag plockade upp den var den alldeles varm. Kokande. Skitsur förmodligen och inte tinade han upp på hela kvällen. Han ställde till värsta scenen, den långsinta jäveln. Svarade inte på tilltal utan bara stirrade på mig ett ilsket orange öga.
Nu vägrar han kicka igång igen. Jag ringde SonyEricssons support igår kväll, men allt hopp verkar ute. Han ska sova ut ordentligt.
Idag tar jag honom till doktorn, jag kan faktiskt inte leva utan honom.
Den lille surkålen.
No comments:
Post a Comment